En tanke...
"Egentligen är kärleken längtan efter det omöjliga, en dröm om det onekliga...en motsägelse."
Jag vet inte om jag har rätt men satt iaf och tänkte på det där med kärlek, och någonstans så slog det mig att det just är drömmen om kärlek som får kärleken att leva. En kärlek utan hopp och drömmar är förgäves och kommer aldrig att fungera utan tillslut att dö hur mycket två personer en gång har älskat varandra. Jag tror mycket av kärleken du känner för en människa är drömmarna och stunderna du ser tillsammans med han/hon, när drömmarna tar slut tar kärleken slut för då har du inte längre något att se fram imot. Jag ser likheterna i kärleken med sportens värld, för en idrottare att orka älska sin sport och känna glädje för det man gör krävs uppsatta mål och drömmar att se fram imot. Du kan fråga miljontals idrottare och de flesta kommer säga samma sak, när dom väl står där med guldmedaljen runt halsen så finns självklart en enorm glädje men samtidigt en tomhet över att drömmen man levt efter har fått ett slut och innan man har har lyssnat klart på nationalsången så har målen och framtidens drömmar redan börjat snurra i huvudet på en! Det är dessa tankar som får vilken idrottare som helst att orka med dom tunga träningarna och som gör att man väljer att fortsätta när allt bara känns skit. Men i samma stund som man är nöjd, när drömmarna inte finns där längre så försvinner glädjen och idrottaren lägger av.
Jag ser stora likheter med det jag just beskrev och kärlek, det är drömmarna och längtan till dom speciella tilfällena som gör kärleken levande precis som det är avsaknad till drömmar som tar död på det som man engång trodde skulle vara för evigt.
Thats all folks /LEEK
Jag vet inte om jag har rätt men satt iaf och tänkte på det där med kärlek, och någonstans så slog det mig att det just är drömmen om kärlek som får kärleken att leva. En kärlek utan hopp och drömmar är förgäves och kommer aldrig att fungera utan tillslut att dö hur mycket två personer en gång har älskat varandra. Jag tror mycket av kärleken du känner för en människa är drömmarna och stunderna du ser tillsammans med han/hon, när drömmarna tar slut tar kärleken slut för då har du inte längre något att se fram imot. Jag ser likheterna i kärleken med sportens värld, för en idrottare att orka älska sin sport och känna glädje för det man gör krävs uppsatta mål och drömmar att se fram imot. Du kan fråga miljontals idrottare och de flesta kommer säga samma sak, när dom väl står där med guldmedaljen runt halsen så finns självklart en enorm glädje men samtidigt en tomhet över att drömmen man levt efter har fått ett slut och innan man har har lyssnat klart på nationalsången så har målen och framtidens drömmar redan börjat snurra i huvudet på en! Det är dessa tankar som får vilken idrottare som helst att orka med dom tunga träningarna och som gör att man väljer att fortsätta när allt bara känns skit. Men i samma stund som man är nöjd, när drömmarna inte finns där längre så försvinner glädjen och idrottaren lägger av.
Jag ser stora likheter med det jag just beskrev och kärlek, det är drömmarna och längtan till dom speciella tilfällena som gör kärleken levande precis som det är avsaknad till drömmar som tar död på det som man engång trodde skulle vara för evigt.
Thats all folks /LEEK
Kommentarer
Trackback
